För Södra väntade en tuff bortamatch mot serieledande Rosersberg som inte tappat bort en enda poäng under resans gång.
Nisse hade manat till hårdare inställning och mindre mjäkande än i förlustmatchen mot Knarrbacken för att kunna ge Rosers en match.
På en av de bästa gräsplaner man haft runt dobbarna på mycket länge började Södra också heltaggat och offensivt.
Rosersberg såg inte helt komfortabla ut och deras trebackslinje såg inte ut att vara helt vana vid att få slita hårt för
att försvara sin kasse. Även om Södra hade mycket av trycket var det en hel del spel mot Södramålet också. Framförallt hade Rosers en
yngre förmåga som for runt som en liten imbicill men duktig insekt. Södraförsvaret hade stundtals fullt upp med honom, men kom alltid ut
som vinnare av situationerna. Svårare var det att tas med dagens rättsskipare som knappast var upplagd för diskussion eller kritik. Han hittade
en hårresande straff då Gramej klev in och plockade bollen av en motståndare i 15:e minuten. Rosers-anfallaren rasade ihop efter han blivit
skinnad på bollen och sprungit in i Gramej bakifrån.
Henke försökte, i egenskap av kapten, på ett milt sätt förklara att vi inte var helt eniga med domarens visselsignal. I klarspråk handlade det egentligen
om att skrika i domarens öra att folk fått livstid för mindre brott än hans. Henke var dock klokare än så och valde den milda protesten vilket endast
renderade i ett gult kort. Straffen satt i insidan av stolpen men Gola låg som en långfranska i luften och tog stolptouchen med hjälp av arm och huvud.
En extremt viktig räddning som förståss medförde att Södra bara stärktes än mer. Till och med hemmapubliken började konvertera och jubla då de fick se en äkta
tvåfots-snurrvändning av Gramej, det såg precis lika lätt och snyggt ut som på tv-spel. Annars var Södras stora offnsiva kraft Wigström, han hade julafton på sin kant.
Han styrde mängder av uppspel med sin vänsterfot. Som en svamp sög han åt sig alla bollar på en 50 meters omkrets och satte motståndarna i sån respekt att
de knappt vågade närma sig honom i fasa för att bli förlöjligade med en dragning. Att Wigström dessutom skruvade en stenhård frispark i ribban från 30 m
minskade knappast respekten. Övriga glödheta Södrachanser var en kontrollerad bredsida av Sabbe som gick tätt utanför och en mäktig helvolley av Håkan Björkman en bit
utanför på ett inlägg av Dan. En jämn halvlek slutade 0-0, men med ett konfunderat Rosersberg som verkligen fått respekt för motståndet.
I andra halvlek tog Södra tag i matchen på allvar och Rosersberg fick nöja sig med långa kontringsbollar på insekten.
En av anledningarna var säkerligen att Rosers tvingats byta taktik till fyrbackslinje för att få bukt med alla uppspel som Wigström producerade.
Första riktigt heta chansen att få dit bollen fick Tomas från en position precis innanför
straffområdet. Avslutet blev dock lamt, men 10 minuter senare dök en exakt repris upp. Denna gång med ett betydligt bättre avslut som målvakten reflexräddade.
Petter satte dit returen med sin näst bästa fot, högern, via en bredsida. 0-1 i den 57:e minuten. Södra fortsatte sen glatt offensiven till sista matchminut, trevligt eller dumdristigt låter
jag vara osagt. Trevligt med målchanser iallafall. Stålis hade två stolpträffar ute från kanten, en härlig halvvolley som dök i bortre stolpen och en frispark från kanten i den främre stolpen.
Rosersberg ville förståss även de framåt och gjorde aningen billigt kvitteringsmålet i den 89:e minuten. Johan nickade undan en boll rakt upp i luften, i nästa nickduell vann
Rosersspelaren bollen kliniskt mot två Södraspelare och nickade fram en medspelare. Omringad av tre Södraspelare en meter in i straffområdet lyckades han inte få mer än en tå på bollen som
högst retfullt rullade förbi en annars strålande Gola på halvdistans. Trots poängtappet i slutminuten får vi ta med oss detta som en mycket bra match och Rosersberg
hade trots allt en och annan målchans de också.
Matchens lirare: Försvarslinjen med Håkan J, Johan, Kaas och Oskar bäddade för poängen, men matchens lirare var definitivt Wigström. Sällan ser man ett lag tvingas byta spelsystem
på grund av problem med en kantspelare. Nu är Wiggen så mycket mer än detta vilket man fick lära sig efter en första halvlek där han nog hade uppemot hälften av det totala bollinnehavet.