Södra stod inför klubbens viktigaste match på två år när Knarrbacken kom på besök och skulle göra upp om vilket lag som skulle rycka åt sig ett försprång i striden om andraplatsen i tabellen.

Matchen inleddes med att Henke fick ett löjligt gult kort för spelförstörelse. Ok att man ställer sig i vägen om man leder en bit in i andra halvlek och det finns risk för en snabb spelvändning, men inte i 1:a minuten och det står 0-0 och hela laget är samlat. Han hann helt enkelt inte därifrån innan han fick en boll i baken. Så här efteråt skulle nog Knarrbacken helst velat ta bort det där kortet, för hela Henkes kroppsspråk och ögon lyste av ”nej nu djävlar”. I den 12:e minuten fick Södra en frispark strax utanför straffområdet efter en Wiggen-dribbling. Henke fick utlopp för sin revanschlusta när han besinningslöst sköt säsongens hårdaste skott upp i krysset. Fruktansvärt snyggt mål i en fruktansvärt vikig match. Knarrbacken spelade som väntat, upp med bollen på sina stora forwards som sedan skall fördela ut bollarna på kanten. Det brukar ställa till problem för Södra men försvaret anförda av Kaas var som iglar och bröt snabbt innan skarvarna kunde komma. Södra å sin sida vände spelet snabbt och via Henke och Petter kunde man mata bollar till forwards och yttermittfältare. Innan hade vi pratat om att Knarrens backar gärna vill spela sig ur situationer och att vi skulle jobba med stendhård press. Det gav utdelning i 23:e minuten. På en för lös hemåtnick kunde Anders, som återigen var tillbaka i Södra-tröjan, trippa ifrån och precis före målvakten hinna ikapp bollen och lyfta in den i öppet mål. Knarren var nu inte i balans, särskilt inte deras nr 10 som efter två sena tacklingar följde upp med att sparka på en liggandes Blom (Blom har en förunderlig attraktionskraft på skador och smällar). Domaren såg nada, och Knarris # 10 kan därmed få spela mer fotboll denna säsong. Knarren skapade ett par farligheter på hörnor och insvepande frisparkar och Micke tvingades till några bra reflexräddningar, men full kontroll och Södraledning i halvtid.

Andra halvlek började på sämsta tänkbara sätt. Redan i den 47:e minuten kunde en lång boll leta sig fram till en fri Knarris #10 som stod i målgården och väntade på bollen. Egentligen är det väl löjligt att alltid säga att det är offside men, att stillastående kunna vänta på bollen i målområdet kan inte vara något annat. Knarrbacken tog över spelet, och försökte särskilt komma fram på sin högerkant. Håkan och Wiggen fick jobba stenhårt i defensiven. Södras anfall bestod av två ensamma forwards som gjorde det bästa av situationen och fick till några enstaka skott på mål. Inga jättechanser skapades av Knarren men det kändes aldrig lugnt. På hörnorna kom Knarrens amatörskådespelare upp från sin mittbacksposition. Av någon anledning trodde han inte att han skulle få markering, men när först Tolle och sedan Henke ställde sig i vägen lät han sina 100 pannor falla till marken, och sprattlandes försökte han gnälla till sig en straff. Halvvägs in i halvleken mattades Knarren och det blev mest en ställningskrig på mitten, vilket passade Södra då minuterna tickade på. Spiken i kistan kom i 83:e minuten. På en höjdboll vann Sabbe duellen, och medan Knarrenbacken viftade om frispark friställe Sabbe Tomas som rundande målvakten men vinkeln blev för dålig och klokt spelade han bollen tillbaka till Sabbe som tagit ny position framför mål och kunde stöta in bollen, 3-1.

Matchens lirare: En sådan här dag skall alla Södraspelare ha beröm. I säsongens viktigaste match gör de flesta sin bästa, eller en av sina bästa matcher, för året. Men ingen var bättre än Kung-Kaas. Knarrens lagkapten brukar tillhöra deras bästa spelare. I denna match märktes han inte alls, och det var Kaas förtjänst. Stenhård, följsam och 100% vunna närkamper, och i Johans frånvaro visade han att det finns andra som kan hålla i försvarslinjens taktpinne. Kaas parhäst i mittförsvaret, Axel, förtjänar också extra beröm.

Målskyttar Södra: H Lindström, A Hildingsson, S Ghaderi

Varningar Södra: Henke, Axel

Södrapublik: ? st

Södras Laguppställning