Seriens sista match var den för placeringarna betydelselösa seriefinalen mot Rosersberg. Södra inledde tamt, håglöst och givmilt. Efter 15 minuter
hade Rosers skapat sina två bästa chanser för dagen. En ruggig helvolley i insidan av stolpen och sedan ett friläge som Stefan benparerade elegant.
När Södra väl började vakna gjorde man det med besked och Rosersberg slutade plötsligt tvåa i alla dueller och var utspridda på planen som ett gäng eremiter.
En mängd goa Södraavslut skapades, men ingen med den riktiga spetsen. Stålis var närmast men helt fri med målvakten blev avslutet väl vänskapligt när det rullades mot
den enda halvmetern där målvakten låg ner och höll tummarna.
I andra halvlek fortsatte Södra sitt vägvinnande passningsspel och Rosers blev tamare och tamare. Tolle satte rättvisa 1-0 efter att Rosers försvar på ett nästan religöst sätt
öppnat sig och bildat en ocean av yta, matchklockan stod på 65 minuter då han fri kunde rulla dit ledningsmålet. 10 minuter senare blev den vänskapliga tillställningen
nästan kontaktannons artad, och det var förståss Robban som tog initiativet. På en rensning i eget straffområde slog dittills kanske planens bäste spelare en riktig bäby-pastej
rakt i gapet på en mycket förvånad men smickrad motståndare som rullade in kvitteringen, 1-1. Södra fortsatte efter denna blyga kärleksförklaring sitt fina spel och
skapade en hel del fina lägen. Det kanske bästa var Henkes dykarskott på halvvolley i sista sekunden det var en decimeter från att ge oss tre poäng. Den småtrevliga tillställningen slutade istället
inte helt logiskt oavgjort.
Matchens lirare: Fanns en del kandidater, Tolle höll uppe mittfältsspelet bra och Robban var påtänkt ända till sitt anti-assist. Men det fanns också de som inte gjorde misstag.
Jorge får utmärkelsen efter att verkligen ha visat upp hela sitt register, med lite lagom av dragningar och ett exceptionellt passingsspel. Från sin ytterbacksposition skötte "Coqui" defensiven föredömligt, deltagit i uppspelen
och följde med bra i offensiven.