Hemmapremiär på ett varmt och soligt Valsätra IP. En ny bekantskap stiftades då Tierp var på besök. Förutsättningarna var perfekta
bortsett från en liten men viktig detalj. Antalet i Södraklacken översteg för ovanlighetens skull antalet i själva spelartruppen. Det var
faktiskt så akut läge att Mankhan fick konvertera från publik till spelare genom att ila hem och hämta sina skor, en utomhuscomeback vi väntat på i 2 år nu.
Tierp började bäst, men spelade inte riktigt så aggressivt som vi kanske hade förväntat oss. Det var dock tillräckligt för att ett inlägg skulle friställa en Tierpforward
redan efter 8 minuter och bollen direktskarvades in i mål trots att Stefan hann utan väldigt bra för att skära av vinkel, 1-0. Södra replikerade tämligen omgående.
I tolfte minutenhittade Robban fram till Sabbe med en liten delikatesslyftning. Sabbe sprang bakom sin försvarare och kunde från nära håll dra in en vrist längs marken som
var fullständigt otagbar, 1-1. Sen fanns några lägen för ledningsmål för Södra, framförallt var det ett par inlägg från Flodis kant som var på vippen att hitta rätt adress och resultera.
Ännu fler chanser och då framförallt via inlägg var det ändå mot Södrakassen, där Stefan såg grym ut i luftrummet. Dessvärre kom ledningsmålet 1-2 till Tierp väldigt olyckligt i den
45:e minuten. Efter att ha plockat ner horder av inlägg gjorde Stefan till slut sitt enda misstag i matchen vilket gjorde att Tierp enkelt kunde bredsida in bollen bakom honom.
Södras jakt på kvittering kom egentligen aldrig igång. I 52:a minuten satte Tierp 1-3 efter lite tumult vid en hörna, tror jag. Missade målet helt då jag mest satt och stirrade på min
uppsvällda fot som gjort att jag tvingats utgå redan efter 25 minuter. I 54:e dog matchen definitivt när Oskar slog en sjukt lös hemåtpass som Tierpsforward sprang upp och petade in.
Spelet var relatvit jämnt efter detta, men i ärlighetens namn var det mest en lång transportsträcka till slutsignalen.
Matchens lirare: Ingen tvekan om att Flodis var matchens lirare. En enorm arbetsinsats både bakåt och framåt, han liksom gled runt sin gubbe varje gång.
Har nog inte sett fler schyssta inlägg från en yttermittfältare i Södra sen den urminnes tiden då jag lirade på kanten :>. Närmaste utmanare var Sabbe som vågade göra det där lilla extra och var ett av få
orosmoment för Tierp, lite fler skott kunde man förståss ha efterlyst. Sen var det förståss Mange, hade han bara orkat få mer speltid och rört sig ett par meter till så
hade han varit ett gjutet val. Mankhan lekte fotboll och det fanns nog ingen som kunde ta bollen ifrån honom.