Efter ett litet EM-uppehåll var det dags för vårsäsongens sista hemmamatch. Tyvärr var det många som noterades som "gone missing" efter uppehållet. Endast en riktig avbytare och sen två skröplingar från skadelistan som lovat ställa upp vid extremt behov av avlastning för övriga är knappast något drömscenario. Södra började efter omständigheterna OK, men blev snart varse ett annat litet hinder att överbrygga i matchen. En mycket färsk domare visade upp både en stor portion osäkerhet och en stor portion lyhördhet så fort det gnälldes från Irons flåbusar. I 20:e minuten kom domaren i fokus. Först för att ha missat att blåsa i en situation där Axel gick upp för att nicka bort bollen vid straffområdslinjen. En Ironanfallare hoppade upp i duellen utan chans på boll, men lyckades flytta Axel så pass mycket att båda missade den lilla runda. I sekvansen efter kunde en helt ensam Ironspelare raka in en bredsida till 0-1. Vad var då så illa med domarens insats här ? Ett felbeslut är knappast något unikt eller nytt. Jo domaren sprang med pipan i munnen och andades relativt kraftigt så ett litet "pfuiii" slank iväg. Personligen hade jag endast slutat spela om han givit mig tinnitus, men Oskar som var den som möjligen kunde hindra situationen trodde han blåste på allvar och slutade spela. Fanns inte många möjligheter till taktiska omdisponeringar och kanske inte heller något fog för det. Iron hade vissa problem när Södra fick tag i bollen och det var framförallt trollgubben från Guatemala som gäckade dem. I 33:e minuten avancerade Jorge längs kanten och vände lugnt och behärskat ut och in på en Ironförsvarare innan han måttade in en inlägg på Collymores fötter. Collymore styrde med en retfull liten yttersida bollen förbi Irons målvakt så att den rullade i maklig takt in vid bortre stolpen, 1-1. Iron fortsatte att vara det offensivare laget och styrde mycket av händelserna, men man fick sig ytterligare en hemläxa i 42:a minuten. Italo lyfte en perfekt boll in i straffområdet över sista försvararen, Collymore löpte på ytan och lättade otroligt vackert in 2-1 på halvvolley över en utrusande målvakt.

Iron jagade kvittering direkt på avspark, mot ett Södra som spelade ett aggressivt försvarsspel. Just som matchen började spåra ur och Irons fokus enbart var att gnälla hos domaren kom givmildheten som vände matchen. Irons forward tog emot bollen vid straffområdsgränsen och en alldeles för kamratlig markering av Oskar tillät honom vända upp och dra en tåpaj. Just det lite oväntade valet av tåpaj var väl det som gjorde att Oskar inte han blocka bort cahnsen när han väl vänt. Bollen gick via både Stefans finger och tåspetsar in i mål, och var alltså minst sagt nära att reflexräddas, 2-2 i 55:e minuten. Iron jagade vidare och ägde bollen, dock med mycket begränsat antal chanser mot Södramålet. Lite symptomatiskt sen att en av planens bästa spelare ska göra misstaget som avgör matchen. Maekele hade gjort sitt livs match fram till 73:e minuten, med ett löpande upp och ner längs kanten och en aggressivitet som ständigt låg på gränsen till det tillåtna var han en nagel i ögat för Iron och deras tillresta fans (typ 30 st). Men på en boll som Stefan tjoade på och bara skulle plocka upp i straffområdet var Maekele sista man och uppfattade inte ordern att låta bli bollen. Istället blev det en panikrensning som han fick så dålig träff på att den gick bakåt istället för framåt och bollen gick retfullt in i eget mål, 2-3. Ett lite tröttkört Södra mäktade sen inte med att resa sig, och skapade faktiskt inte en enda vettig målchans i andra halvlek.

Matchens lirare: Med två riktiga klassmål var det födelsedagsfirande Sem som höll spänningen i matchen. Tror vi ska införa att fira hans namnsdag också, ska bara hitta ett vettigt namn i almanackan som kan passa. Utöver Sem var det framförallt Maekele som utmärkte sig och trots självmålet nog inkasserade sin livs match.

Målskyttar Södra: S Russom 2

Södrapublik: 9 st

Södras Laguppställning