Tobo/Örbyhus aka TÖFF på besök i Uppsala. Södra hade revansch att utkräva sen vårens möte där ett ruggigt laddat TÖFF bröt ner oss på bättre inställning.
En del kuggar saknades i Södra och vid matchstart kunde man även konstatera att Södra förlorade både publikligan (typ 5-10) och ledarstabsligan (1-5).
På plan var däremot Södras spelare högst ovilliga att förlora dueller. Inledningsvis ett fysiskt och ganska chansfattigt spel i ett inte överilat tempo.
Efter 13 minuter hände så äntligen något som skulle kunna ändra den matchbilden. Ståhlis tog sig upp på offensiv planhalva och sökte
Flodis i bortre delen av straffområdet. En TÖFF-back kom emellan och omotiverat stressad panikrensade en indianare i gapet på Wiggen som var placerad stax utanför straffområdet. Wiggen tvekade inte en sekund utan drog till direkt på uppstuds i bortre
burgaveln. Målvakten hann knappt reagera på det distinkta avslutet och 1-0 var ett faktum. Väckarklocka för TÖFF trodde några, men efter att ha stångat sig blodiga mot Södras backlinje under några minuter
var matchbilden tillbaka i det lite sävliga tempot. Ett tempo som Södra med ett mål i ryggen nu var rätt nöjda med.
I andra havlek kunde man tänkt sig en forcering från bortalaget med det "enorma" publikstödet i ryggen.
Södra rullade runt på mycket spelare för att undvika extrema konditionssvackor som vi upplevt i några matchavslutningar.
Alla gjorde sin uppgift med den äran, så det var relativt bekvämt och enkelt att minimera antalet målchanser (tyvärr åt båda hållen) och låta klockan göra jobbet.
I 55:e minuten kom en situation på mittplan där TÖFF nästan var ute i buskarna bakom "löparbanorna" och lirade innan bollen dök upp på planen igen.
Domaren som dittills varit anonym, på gränsen till stum fortsatte på den inslagna vägen. Ingen signal.
Många slutade spela och Flodis skulle precis ta upp bollen för att kasta inkast när TÖFF glatt fortsatte spela.
En rätt oattackerad TÖFF-spelare gick rakt mot mål och sköt ett pressat skott från distans som ev touchade någon innan Paul fick sträcka ut och få fingerspetsarna på den.
Bollen slank dock stolpe in och 1-1 var ett faktum. Och domaren blev plötsligt jättepopulär och omringad av "glada" Södraspelare. Horribelt domslut, men delvis får vi skylla
oss själva, man slutar aldrig spela förrän domaren blåser. TÖFF övertog bollinnehavet ju länge matchen gick utan att skapa sådär jättefarliga lägen men vaskade fram hordvis med hörnor. Lagen hade varsin halvfet chans där TÖFF med kvarten kvar provade ett distansskott mot bortre krysset. Paul
plockade fram en TV-räddning och tippade bollen till hörna efter en mäktig flygtur. Södras chans kom med 2 minuter kvar och var ett sånt där patenterat Stålisläge.
Helvolley vid bortre stolpen på ett långt inlägg. Ingen enkel "tap-in" direkt men Stålis har gjort horder av mål i Södratröjan på liknande volleylägen bra mycket längre från målet.
Träffen blev dock halvdan och bollen gick över mål och landade borta vid boulebanan. Inga fler mål och matchen slutade rättvist 1-1.
Matchens lirare: Ett kollektivt MoM till en hårdför och resolut backlinje kunde var på sin plats, men någon är ju alltid bäst. Det var inget snack om att
Stefan var den som åsamkade mest tvärstopp och irritation hos motståndarna. Förståss med många vunna höjddueller, men framförallt med adelsmärket glidtacklingar
där han flyger in med hela ekipaget i situationen. Undrar förresten när Steff gjorde 90 min som utespelare senast. Axel, Pierce och Johan hade också en
bra dag, och då bjuds det inte på mycket annat än stryk för motståndarna på Södras planhalva.