Barnkalas och förkylning hade spritt ut sig som digerdöden över Uppsala. I en spelartrupp på 35 man fanns efter att telefonerna gått varma iallafall 14 resistenta och tappra individer
som begav sig till världens ände, serieledarna Karlholm. Att Karlholm tog uppgiften på yttersta allvar var förståeligt och framgick inte minst av att
de två dagar före match ringt Roine för att kolla om de kunde få ut Södras laguppställning. En omöjlighet då den vid det laget mest bestod av
frågetecken, dessutom kan man ju undra om ens eliten av landets nutidsarkeologer har vettigt material sparat om de 14 södraspelare som stålsatt sig mot farsoten.
Efter att Oskar sattit igång bastun kunde matchen blåsas igång. Bra Södra spel inledningsvis, och Karlholm var märkbart försiktiga med att driva upp något
tempo och därigenom åstadkomma några luckor. Tyvärr tog det inte mer än 6 minuter innan vi gav bort 1-0, en usel markering på bortre stolpen vid en inläggssituation
och Karlholm kunde sannolikt bredsida in sitt enklaste mål för säsongen. Södra hade dock spelet och lyckades väl med den nykomponerade taktiken att dra in kantspringande Stålis
i mitten vid defensiven och därigenom bli övertaliga i mitten. Kalle, Sabbe och Stålis hade verkligen koll på mittplan och trillade boll oändligt mycket bättre än hemmalaget.
Sabbe fick Södras stora kvitteringschans i 25 minuten. Efter inlägg från vänster som blev lite för långt fick han tag i bollen på bortre stolpen. I bra läge drog han ett hårt skott på mål,
men tyvärr rakt på Karlholms keeper. Turen och returen gick till Karlholm. När Karlholm precis höll på att stressa till det då de inte hade kontroll på skeendet på banan föll mål nummer två.
En korthörna som Södra inte var beredda på och sen ett hårt skott/inspel längs marken gick rakt igenom alla och turligt in i mål, 2-0 i 32:a minuten. En efter förutsättningarna bra första
halvlek även om resultatet var halvkul.
I andra var det Karlholm mot Paul. Södra orkade inte alls hålla uppe spelet från första 45 minuterna. Bortsett från en nick av Olof och ett friläge för Collymore som högst
tveksamt vinkades av för offside var det bara Karlholm. De hade inte en eller två chanser utan snarare 15-20, så Paul var strålande. 3-0 i 49 då Maekele misslyckades med att springa ikapp med sin kille på kanten
som enkelt kunde möta ett inspel och raka in bollen. Maekele är väl egentligen snabbast i Uppland, så det var synd att han bara gick på halvfart i den situationen. 4-0 i
72:a liknade Karlholms andra mål. hårt inspel på främre stolpen vid hörna och en "avsiktlig" skarv. Inget snack om att det bästa laget vann och om inget oväntat händer så ror
de seriesegern i hamn nästa helg. Det vi ska ta med oss från den här matchen är förutom den goda inställningen och spelet i första halvlek förståss bilbingon.
Efter matchen var det bilbingo intill planen och det såg ut som en elefantkyrkogård full med bilar som spänt lystrade till utroparens nummer. Ett märkligt och
obehagligt fenomen som jag hoppas aldrig behöva bevittna igen.
Matchens lirare: Fanns trepotentiella kandidater. Först Kalle för sin enormt starka första halvlek då han verkligen ägde innermitten. Sen Axel för sin
professionella och respektlösa insats i backlinjen, han pushade matchen igenom på sina Södrakollegorna trots att allt inte gick vår väg idag. Men matchens
lirare var Paul. Framförallt under andra halvlek fick han rada upp räddningar som bevisade tesen att han är seriens bästa målvakt.