Årets sista match på anrika Björkvallen mot mittengänget Iron. Efter lite grävande journalistik av historielärare Tolstoy och statistikmogul Vesterlund lades hårda fakta på bordet inför kampen. Södra har endast vunnit en av säsongsavslutningens matcher de senaste 10 åren. Det och faktum att ett gäng som TÖFF hade häng på vår 8:e plats skulle utgöra bränsle att elda upp Iron med. En solig och vacker höstdag, men vinden blåste friskt mot Södramålet under första 45. Iron hade visst tryck men båda lagen bjöd på hafsigt spel och chanserna var lätträknade. I 28:e minuten tog hemmalaget ledningen då ett löjligt passivt Södraförsvar tillät skott i höjd med straffområdet. Bollen satt perfekt vid stolproten 1-0. Södra hade ett avslut på mål, ett läge där Tolle toksnurrade en kille vid hörnflaggan och nådde Olof med ett perfekt inlägg. Nicken blev aningen lam och gick tyvärr i famnen på Irons keeper. Vi ropade också till oss en indirekt frispark på ett hemmåtspel som domaren till en början ämnade släppa. Kul med en lyhörd domare, men kanske inte särskilt bra. En inte speciellt intränad variant plockades upp ur trollkarlshatten och det blev faktiskt knappt skott på mål. Det mesta kunde bara bli bättre i andra halvlek.

Södra i fysisk medvind. Båda lagen ville framåt, och Södra började äga mer och mer boll på offensiv halva. Framförallt var det Olof som tog ett föredömligt jobb hemåt och agerade bollvinnare. Starkt då han hade två tunga pjäser emot sig som ångade runt som vildsvin och sprang på allt som rörde sig och inte såg ut som en boll. Joel stärkte också upp framåt genom att trycka upp lite extra och bygga upp anfall från sin mittbacksposition. I ett riktigt bra anfall i början av andra följde han med hela vägen och kom till avslut vid straffområdet med Södras första skott på mål. Skott nummer två var också det ett backskott. Johan tog en frispark på mittlinjen och knorrade den hårt och högt. Lite trafik framför mål och en härlig bäring i vinden var de extra ingredienserna som behövdes för att bollen skulle gå in bakom en hyfsat förnedrad målvakt. 1-1 i 51:a minuten. Var ett tag sen jag satte ett seriemål nu, men Dion Dublins gamla målgest från SkyBlues kändes fortfarande helt naturlig och passade utmärkt på den här typen av mål. För Irons målvakt hade mardrömmen bara börjat. 5 minuter senare dags för ny frispark. denna gång mitt på egen planhalva, men på den trevliga högersidan. 70 meter är inget avstånd i en hygglig medvind. Bollen damp ner precis framför mållinjen och Irons keeper fick flaxa till ordentligt för att lyckas tippa studsen i ribban och ut. När nästa frispark kom var han beredd. Denna gång limmade han bollen i magen. Inte nån Roberto Carlos rykare direkt, men efter att försöka hålla god min i 20 sek fick han skjuta ut bollen över sidlinjen och ropa på läkarvård. Det spelades en del spel längs marken också, båda lagen prioriterade offensiven. Iron var oerhört nära att sätta ett eller annat skott, men allt flög mer eller mindre över. För Södra hade Tolle en riktig soloraid rakt igenom mitten men även han lättade bollen över ramen. I en ful värld kunde matchen ha slutat hur som helst. Nu vill ju ingen leva i en ful värld så... I 90:e minuten nickskarvar Gramej ett inkast ner mot Iron straffområde som Kalle störtar på. Precis före Irons utrusande keeper når han bollen och drar elegant den slidande mardrömsmannen och lägger in 1-2 med vänstern ur snäv vinkel i öppen bur. Matchens sista spark, förbannelsen e bruten.

Matchens lirare: På fyra matcher har han fixat 2 MoM, Joel Kvist mina damer och herrar. En stabil första halvlek följt av en riktigt bra andra där han var vår speluppbyggare och deltog i offensiven utan att försaka sina defensiva plikter alltför mycket. Stort plus också till Olof som jobbade kopiöst och som tillsammans med Gramej stod för den fysik som krävdes för att tämja Irons lite vildsinta buffelhjord.

Målskyttar Södra: J Gustafsson, K Hasselblad

Södrapublik: 0 st

Södras Laguppställning