Seriepremiär på soligt Valsätra IP med en hel del mysigt årsgräs och nya bollar, motivationen var på topp.
Motståndarna Rö som vi faktiskt sopade banan med två matcher ifjol var knappast mindre motiverade och hade höjt sin standard ett snäpp.
Helt jämnt inledningsvis men Rö vann flertalet närkamper på ren ettrighet och var de som löpte klart mest. I 23:e minuten fick man nickskarv på ett
långt inkast och bollen hamnade efter nån studs framför fri motståndare vid straffområdet. Han sköt distinkt men rakt på, med den lilla finessen
att han träffade en grästuva framför Paul och bollen flög minst sagt onaturligt upp i nättaket trots att det var en markare, 0-1.
Södra hade ett par bud på kvittering, framförallt på fasta situationer och inlägg där Rö hade hela havet stormar i straffområdet och verkade hopplöst oorganiserade.
Det faktum att man hade ställt en riktig tändsticks-målis på 1,50 mellan stolparna borde vi verkligen kunnat utnyttja men rätta skärpan fanns inte.
Södra försökte ha tålamod och få rull på bollen men inget ville sig och problemen kunde faktiskt fördubblats när Rö fick en bra chans precis innan halvtid
som Paul dock reflexboxade över egen ribba.
I andra halvlek var det dags att vinna duellerna och få ordning på de otaliga små fel som präglade passningsspelet. Med rätt inställning tog det
bara 2 minuter innan Wiggen gjorde ett för honom mycket spektakulärt mål. Henke slog en maffig djupledsboll som Rö:s förmodat snabbe back missbedömde och Wiggen
sprintade ifrån. Väl framme vid målet lyftes bollen iskallt in över tändsticks-målisen som dittills inte hade behövt mota ett enda skott, 1-1.
Södra tog nu över och Rö såg nästan ut som ett slaget lag. Tomas hade en boll i stolpen från nära håll och Auer ett genombrott där han blev tydligt
nermejad i straffområdet utan åtjärd från vår bindgalne domare. Mål på ett av dessa lägen och vi hade haft 3 poäng. Rö kom ur chocktillståndet efter Södras anstormning
mitt i andra halvleken. Flitigt påeldade av Ulf Lundells haschbrorsa på sidan tuggade man sig åter in i matchen. Viktiga 1-2 kom efter en rad misstag från Södrahåll och
bollen kunde vid kortlinjen spelas snett bakåt och tryckas in från nära håll. Matchuret stod på 67 och pressen att börja komma till snabba avslut på mål framåt var uppenbar.
men skärpan på sista tredjedelen saknades (vilket iofs inte var unikt enbart för sista tredjedelen). I stället för att vi kom till avslut gjorde domaren ett avslut på det hela.
Efter att vi blivit rånade på en solklar straff och två tveksamma situationer med Rö-hands i eget straffområde kunde man ana att vi samlat ihop till en straff.
Precis det ansåg tydligen domaren också och delade ut vårt straff. I en tveksam situation där Flodis stängde vägen för sin motståndare blåstes det plötsligt straff.
Tråkigt att behöva gnälla på domaren men jag kan inte se hur vår enögde vän kunde fatta ett mer galet beslut med tanke på tidigare nivå och ovilja att blåsa i straffområdet.
1-3 till Rö i 73e minuten. Heder att vi verkligen pressade på ändå till 90:e trots att det var tuff uppförsbacke rent målmässigt. I övrigt glömmer vi detta och tar helt andra tag nästa helg.
Matchens lirare: Inte många som nådde upp till normal standard, Man-of-the-match Auer gjorde definitivt dett och imponerade mycket. Han utgjorde ett konstant
hot mot Rö:s lite tröga backlinje med sina löpningar och hade något som för dagen var ovanligt, ett passningsspel med adressat.
Domaren rånade honom tyvärr på två straffar vilket åtminstone var en för mycket, men det förringar inte prestationen.
Wiggen såg också riktigt pigg ut och gjorde ett klassmål, men slog bort ovanligt många fasta situationer, vilket han iofs anmärkte var Roines
fel då matchbollarna var lite ojämnt pumpade.