Stort manfall inför 6 juni och matchen mot Lohärad/Estuna. En del med giltigt förfall pga Stockholm Marathon, övriga firade väl nationaldagen strikt rituellt
vilket förbjuder normala aktiviteter. Lohärad/Estuna IF som även kallas LEIF hade inte heller en avgrundsdjup trupp att ösa ur utan kom med 13
gubbar som absolut inte är aktuella för Hamrens kommande landslagsbygge. Leffe fick dock till en kontring redan i 3:e minuten efter att vi blivit
ifrånsprugna rejält på vänsterflanken. Snyggt inspel längs marken och ett otagbart direktskott från straffområdesgränsen, 0-1.
Södra ägde sen första halvleken mycket tack vara rejält grovjobb. Två guldlägen till kvittering kom innan halvtid, båda genom notoriske måltjuven Collymore.
Först en lobb i ribbkrysset och något senare tog han sig fram till ett friläge men avslutet rullades tätt utanför stolpen.
Något jämnare matchbild i andra då Södra inte orkade pressa lika hårt och började tappa en och annan duell. Leffe avgjorde efter obra bolltapp och viss
obeslutsamhet med mål i 58:e och 65:e. Varav det sista visserligen petades på av en klart offside stående spelare, när bollen ändå var ändå på väg in.
Olyckligt att vi tappade in två slarvmål när vi i 76:e kom tillbaka då Birro skarvade en hörna vidare och Colly dök upp och satte 1-3 på bortre stolpen.
Någon minut senare fick Lohärad en gubbe utvisad efter att Mange blivit vilt attackerad i en duell. På det följde en jättechans där Colly var så när att bända in
ytterligare reducering, men siktet var inställt en meter bredvid mål och riktigt hotat vart aldrig Leffe denna dag.
Matchens lirare: Ingen tvekan, Linus. Hans ljumskar pallade i 65 minuter och de var guld värda för Södra.