"The Great Escape" fortsätter, med två raka vinster i bagaget stod Rånäs på tur att få sig en lektion i vattenfotboll på VIP.
Matchen rivstartade med två slumpchanser inom loppet av tre minuter. Först Rånäs med ett patenterat långkast som skarvades snyggt på främre stolpen
och träffade ytterligare en Rånäsgubbe i huvudet innan den studsade i överkant av ribban och ut. Sen var det Södras tur med ett inlägg från Wiggen som
klackskarvades av ny Rånäsgubbe precis över egen ribba. Båda lagen undkom att inleda matchen med baklängesmål med minsta möjliga marginal och var nu redo
att spela lite fotboll. Södra hade en bra tyngd framåt och rullade upp en del riktigt fina anfall. I 14:e minuten tråklade sig Wiggen fram och en kör av röster
gormade att de var spelbara. Den ende som inte ropade var den i bäst läge, Wiggen lyssnar sällan alltför noga och hittade därmed Auer med ett perfekt instick.
Auer drog till med en hård träff intill bortre stolproten och gjorde sitt första seriemål för Södra, 1-0. Ett par ytterligare fina Södra-anfall och chanser dök upp, men inget
som etsat sig in stenhårt så här 24 timmar efteråt. Den aningen nykomponerade backlinjen skötte sig utmärkt och tillsammans
med lite extra defensiv hjälp från Henke och Martin på mitten blev det nästan lönlöst för Rånäs att anfalla med något annat än fasta situationer.
Visst regnade det in ett par långkast i vårt straffområde, men efter första överraskningen hade vi lärt oss. Det som regnade mest var trots allt vatten. I slutet av första
öste det ner brutalt och ingen var helt torr bakom öronen när domaren blåste för 45 minuter.
När vi kom ut för andra halvlek hade Valsätra IP transformerats till en enorm grässjö. Att spela bollen längs marken var uteslutet, det handlade mest om vilda glidtacklingar
i kombination med små delikata chippar. Nisse hade i halvtid påtalat för domaren att Rånäs i pricip tog 5 meter vid varje avblåsning när de satte igång spelet.
Och avblåsningar ska gudarna veta att det var gott om. Det blev på gränsen till parodi när domaren nu verkligen uppmärksammat detta och började tillämpa millimeter ögonmått,
kul ändå att vi fick vår synpunkt hörsammad.
I och med att Rånäs verkade sakna något som börjar på k och slutar på valitet på innermittfältet och det faktum att laget inte hade övriga användbara skills (så som att hålla andan under vatten)
blev det relativt enkelt för Södra att hålla undan. I 75:e gav domaren Wiggen ett petigt andra gula kort vilket är hans andra utvisning i år och två första någonsin i Södra.
Kändes inte som någon klippa till domare och därmed inte heller någon större skada att spela med 10 man en liten stund. Att kompensationen skulle komma rådde det inget tvivel om. Mycket riktigt fick 10 minuter senare även en Rånäs-spelare se rött
i en lika tveksam situation. Chansmässigt var det mycket lite som hände. Birro hade ett maffigt skott som täcktes bort nån meter från mållinjen och vi hade några fina lägen där vi kom i numerärt överläge kring motståndarnas straffområde.
Men vattenmängden omöjliggjorde enkla passningar längs marken och mot slutet var det inte helt lätt att skjuta på en lätt flytande boll heller.
Tre poäng till i Södrakistan och nu återstår bara en stormatch borta mot Söderbykarl i sista omgången för att rädda kontraktet och fullborda "The Great Escape".
Matchens lirare: Henke plockar hem MoM. Han dominerade mitten stort och var stundtals överallt i andra halvlek, möjligen frös han för han var nästan högst upp och längst ner på samma gång.
Fanns inte en chans för Rånäs att få till något spel på mitten utan att få stopp på Södrakaptenen, vilket var en omöjlig uppgift denna dag. Stort plus också till de båda Martin.
Auer gjorde ett kliniskt mål och var grymt stark på kanten. KnarrMartin spelade hela distansen ut dvs 90 minuter och styrde spelet bra med Henke och Wiggen, åtminstone så länge det inte var vattenpolo.