Den här rapporten har tagit tid att få ur sig, men det var ingen vanlig match och det här blir inte en vanlig rapport.

Södra kom med full-laddat trupp till ödesmatchen i Söderbykarl. Inte många (ingen?) hade trott på oss, men som återuppstånden från de döda hade vi gett oss själva chansen att ordna det hela på egen hand efter tre heroiska "cupfinaler" i rad. Alla ville nog intala sig själva och varandra att det bara var att "kötta på" på den inslagna vägen, men det var naivt att tro att matchen inte skulle kännas speciell med tanke på dess betydelse. Man hade hoppas att Johan Richt eller Johan Mård skulle dyka upp som rättskipare i en sådan här avgörande match men så var inte fallet, det är det enda jag kommer att nämna i den saken.

Båda laget började lite trevande och kände på varandra, men Söderbykarl höll i taktpinnen med sin tyngd och vunna nickdueller vilket skapade inkast, hörnor och frisparkar. En matchbild som faktiskt skulle stå sig matchen igenom. En olycklig Linus fick utgå redan efter en kvart pga skada vilket kan ha stört oss lite. Söderbykarls långbollar och inlägg skapade oreda och Petter var den i Södra som bäst kunde stå upp emot dem och vinna nickdueller. Framåt var Auer den i Södra som var vassast. Ett par tre gånger kom han igenom på sin vattensjuka kant men inspelen nådde inte någon Södraforward. Colly låg som vanligt och fiskade offsidefällor och det skulle visa sig få utdelning. På en kontring i den 36:e minuten frispelade Martin Colly ute på vänsterkanten. På sin karakteristiska glidande stil avancerade han mot en utrusande målvakt och rullade bollen kyligt mellan benen. 1-0 till Södra, något oförtjänat. Hoppet tändes att det nu skulle lossna efter lite medflyt men kvitteringen kom omedelbart. En frispark i 41:a minuten nickskarvades mot bortre stolpen och där mötte en språngskalle, välförtjänt 1-1 och egentligen bara en tidsfråga innan ett mål skulle tillkomma på just ett sådant sätt. Nisse bad om halvtidsvila men tyvärr skulle medflytet i Knutbymålets Ying (ni minns Kaas inkast direkt i mål) få sin motpart i oflytets Yang i den 44:e minuten. En vänsterhörna skruvades i bortre stolpen och tog Birro på axeln/ryggen och in i mål, ett freakmål i helt fel läge.

I halvtid försökte Nisse, Henke och Tomas tända sitt lag. Nu var det ju bara att köra, vi hade inte längre något att förlora. Men energin fanns helt enkelt inte där. Södra fick inte sitt spel att stämma och skapade än mindre chanser i andra halvlek. Vi pallade helt enkelt inte för trycket, matchen blev FÖR viktig. Stela kroppar är några sekunder för sent ute, några meter för långsamma. Ju längre tiden gick desto mer kraft fick givetvis Söderbykarlarna. I 32:a minuten kom de i numerärt överläge mot Södras backlinje och en snett-innåt-bakåt togs emot behärskat och trycktes in i nätmaskorna. Sista kvarten ägnade sig en del i Södratröjan åt att klaga vid varje domslut istället för att spela. Trist, och visst, det fanns en hel del att tycka till om, det håller jag med om, men man måste gilla läget. Givetvis tar jag på mig ansvaret också. Jag skulle bytt in några spelare med pigga ben för att försöka göra något av den lilla tiden som fanns kvar, men mitt huvud hade nog redan börjat hänga nere vid knäna. Närmast reducering kom Henke på en nick från nära håll som nickades tätt över.

När slutsignalen gick var jag som i en bubbla. Det var inte såhär min sista match som Södracoach skulle sluta, det är inte såhär som filmerna i Hollywood slutar. Jag hade redan bestämt mig i somras, resorna i 13 säsonger har tagit ut sin rätt och jag kände att den där lilla extra energin man behöver som coach för att ladda sina spelare inte riktigt hade infunnit sig under säsongen. Att få uppleva sitt största nederlag på sin sista dag är en overklig känsla. Jag minns faktiskt inte den där första halvtimmen efter slutsignalen särskilt bra. Telefonen pep och ringde, alla ville veta hur det hade gått, men jag var bedövad, huvudet hade stängt av.

Varför väljer jag nu då att berätta det här i en matchrapport? Ett rätt märkligt sätt kan tyckas. Jag har insett att frågor om nästa säsong kommer att dyka upp nästa lördag och jag vill inte ljuga för er. Jag har redan fått göra det, sorry Italo och Sem. Alternativet var att berätta under middagen nästa lördag, men dels var jag rädd för att det skulle förta stämningen (vi SKA ha KUL!) och dels är jag inte helt säker på att jag skulle kunna vara stadig i rösten i en sådan situation.

Efter 7 år som spelare och 6 år som coach fortsätter jag nu min Södrakarriär som styrelsepamp. Likt Rumenigge och Kaiser-Franz kommer jag att lägga mig i allt för att upprätthålla klubbens kultur. Jag kommer att fortsätta som kassör och tillsammans med den övriga styrelsen (Roine, Johan, Tomas och Stålis) ansvarar vi för organisationen och planeringen inför nästa säsong, nu viktigare än någonsin med en nystart i div 7. Div 7 tänker kanske en del, "äh va fan då kan jag lika gärna skita i det", men jag lovar att den också kommer att bjuda på roliga, spännande och dråpliga matcher och situationer. Alla som var med i Örbyhus för ett par år sedan och fick se Hilda sätta årets mål i årets viktigaste match vet hur härligt den känslan är. Jag utmanar er alla att vilja få uppleva en sådan triumf i Södratröjan!

Matchens lirare: Petter

Målskyttar Södra: S Russom

Södrapublik: ?

Södras Laguppställning