Andra hemmamatchen och denna gång kom erkänt svårspelade Åsunda på besök. Södra började lysande och uppvisade ett kortpassningsspel och en rörlighet som var glimrande.
Åsunda hann aldrig in i duellerna när bollen gick som på ett pärlband mellan Södrafötterna. Nu var det egentligen med en långboll som vi öppnade målskyttet, men lite variation skadar ju aldrig.
Christian lättade fram bollen och Åsundas något slumpmässiga lagdel mittbackarna gjorde nickade ett litet hål i luften. Collymore smet igenom och lobbade iskallt in 1-0 i 7 minuten.
Innan Åsunda hann organisera sig stod det 2-0 efter att Frej kortpassat sig fram till Collymore som behärskat rullade in mål nummer 2. 2-0 i 15 minuten. Att Åsunda hade mycket mer att ge var det
inget tvivel om, men hade vi satt nummer 3 efter halvtimmen spelad när Theo snyggt väggpassade sig igenom och inte insåg hur fri han var skulle kanske matchen varit stängd och förseglad.
Istället lirkade Åsunda in 2-1 i slutet av halvleken och allt kändes helt öppet igen.
I andra halvlek trmapade Åsunda gasen i botten. Vi orkade inte riktigt hålla intensiteten och rörligheten från första halvlek, men framförallt var det våra motståndare som lyfte sig rejält.
Det var plötsligt bara ett lag på banan och baklängesmålen blev till slut oundvikliga. En märklig match slutade 2-5 till vad jag anser är laget som kommer att ta seriesegern i år.
Vi tar med oss första halvtimmen då vi spelade en underhållande och snabb kortpassningsfotboll, något fick mig att tänka på Coventry.
Matchens lirare: Petter var en mur i luftrummet och styrde laget föredömligt från mittbackspositionen.