Efter två raka segrar för Södra väntade hemmamatch mot bottenlaget Iron, vid Södraseger skulle Björklinges stolthet hänga på gärsgår'n till div 7. Ytterligare en av alla dessa måstematcher, vilket brukar kunna lyfta Södra ett snäpp. Det började onekligen bra, kanske för bra. Efter spelövertag första 10 minuterna får Wigström bollen felvänd och med back i ryggen precis utanför straffområdet. En blixtrande vändning och ett lågt skruvat skott som gick in via ena stolproten tog Södra välförtjänt ledningen med 1-0. Efter målet slutade Södra spela samtidigt som Iron börja mata bollar framåt. Spelet var stressat, tempot högt och gräset vått, tre faktorer som verkligen gynnade Björklinges Bushwackers. Med vunna närkamper och andrabollar började Iron äta sig in i matchen. Efter halvtimmen spelad köttade också bortalaget in bollen efter en hörna som inte lyckats skyfflas undan, 1-1. Det var en efterlängtad slutsignal som domaren producerade efter 45 minuter, Södra behövde verkligen halvtidsvilan för att förändra matchbilden.

Ett litet snack i halvtid och en skopa Roine-effekt var medicinen. I andra halvlek var Södra igång igen, bollen hölls föredömligt inom laget och de hårt krigande Ironierna började i närkamperna plötsligt se slag efter slag förlorat ute på fältet. Det kryllade kanske inte direkt av målchanser men bägarn höll definitivt på att tippa över i Södrafavör. Därför var det riktigt tungt när Iron på en crossboll hittade in till en fri forward som vackert lättade bollen över en maktlös Gola, 1-2. Inlägget till målet försegicks av en märklig situation ute på kanten där många trodde domaren blåst för nåt och dessutom bollen såg ut att vara en bra bit utanför sidlinjen. Första tanken var: Jag kommer aldrig att förlåta mig själv för att sluta spelat i den situationen, hade man inte drabbats av en mindre härdsmälta hade målskytten varit markerad och chanslös som i övriga matchens dueller. Det visade sig dock att det skulle vara förlåtet då slutsignalen 20 minuter senare förkunnades. Iron var stärkta av målet och var på vippen att punktera matchen 5 minuter senare men offervilliga backar och en Golavägg förhindrade deras planer. Istället kom den sagolika vändningen. I 80 minuten forcerade Nisse sig framåt. Efter väggspel med Stålis han skar som en kniv i mitten av banan. Iron förväntade sig nog en passning istället trampade vår terrier framåt. Efter att vunnit ett hopslag med sista backen la han in bollen med knapp styrfart under en Ironmålvakt som till synes låg ner innan "skottet" avlossats. 2-2 var ett extemt viktigt mål och tvingade Iron ner på en trebackslinje för att gå för 3 poäng. Sista 10 ägde dock hemmalaget och i 88 minuterna kom målet som skickade Södra uppåt i tabellen. Wigström slog en hård frispark som damp ner någon meter vid sidan om bortre stolpen, Johan kom glidandes och tryckte in bollen i målet och sig själv i burgavelsnätet. Inte det vackraste målet man gjort i Södratröjan, kanske inte heller det skönaste, men definitivt det viktigaste. Efter denna styrkeuppvisning i Södramoral kunde inte Iron resa sig, de befinner sig nog fortfarande i sin mardröm och sannolikt vaknar de upp i div 7.

Matchens lirare: Johan. Jag är hedrad över att ännu en gång få utmärkelsen. Med 100% vunna nickdueller och ett krigade under 90 minuter samt något så ovanligt som ett mål på toppen av detta kan man inte annat än att vara nöjd med insatsen. Alla förtjänar ett omnämnande om man ser till den andra halvleken där Södra visade en härlig glöd. Nisse som alltid visar vägen när det går tungt, och gör det matchavgörande 2-2 målet som skulle bli början till slutet för Iron är den som måste framhållas lite extra.

Målskyttar Södra: Wigström, Vesterlund, Gustafsson

Södrapublik: 13 st

Södras Laguppställning