Säsongens sista hemmamatch och chans att säkra kontraktet vid tre poäng. Ett segervisst Södra hade revansch att fodra från vårens riktiga
bottennapp mot Börje. Det skulle dock visa sig att historien upprepade sig än en gång. Södra öppnade matchen lite passivt och varken vågade
eller kunde hålla i bollen. Det leriga underlaget och Börjes aggressivitet växte till mäktiga motståndare. 0-1 kom efter 10 minuter på ett långkast nära hörnflaggan.
Bollen tog en hög båge och tilläts studsa (!!! sånt händer bara i damfotboll) vid straffpunkten innan någon rörde den, pang Börje i ledningen. 0-2 efter 15 minuter, efter en förlorad andra boll och ett aningen sävligt ingripande av såväl Gola
som markerande försvarare vid påföljande låga inlägg framför Södramålet. Istället kom Börje åkande som en jordfräs i det hala gräset och glidtacklade in bollen.
Matchen förvisso långt ifrån avgjord, men Södra tappade nu kylan och sprang med huvudet under armen för att anfalla. Såna tilltag brukar inverka en hel del på spelet, så någon
bättring var det inte tal om. Domaren såg istället till att definitivt avgöra matchen då han missade 2 rätt skapliga offsidelägen i samma anfall. En Börje spelare parkerad i målgården
blev varken avvinkad på ett första skott utifrån som förvisso täcktes bort, men när han blev framspelad efter att Södra förlorat ytterligare en andra boll kan man väl påstå att han påverkade spelet.
Mål gjorde han iallafall och 0-3 i halvtid.
I andra gjorde Södra en desperat ansats för att komma ikapp men gamblingen höll inte. 0-4 efter 60 minuter och jag minns ärligt talat inte hur det gick till. Även om matchen var avgjord för länge sen fortsatte Södra
slita på framåt, men ju fler anfallspelare som parkerade på topp dessto svårare blev det att spela bollen över mittfältet. På de långa bollarna hade Börje en liten dvärglibero som magnetiskt nåde först och högst i alla dueller.
Jag kan än idag inte förstå hur det gick till, kunde man inte rent av ha duckat och ändå vunnit nickdueller mot honom ? Första riktigt heta Södrachansen fick Micke Åhlin då han helt fri och oattackerad lyckades pricka en målvakt som
sprungit ut på halvdistans och lagt sig ner vid straffpunkten. Lite senare kom chans nummer två och tack o lov slapp vi se ett junioravslut denna gång. En väl avvägd lobbnick som målvakten precis lyckades tippa. Matchen slutade rättvist 0-4
och är förhoppningsvis bränsle till en urladdning modell rejäl mot Fjäderhundarna i sista omgången.
Matchens lirare: Fanns bara ett alternativ efter att ha sett andra halvlek (vilket de flesta Södraspelarna gjorde, tur att det var en som spelade också ;>). Daniel Gramej var bäst i allt. Stundtals kändes det som en enbackslinje hade varit tätt nog, nu var
det inget riktigt bra alternativ då resultatet av att flytta upp fler folk i banan blev fler långbollar på statiska statister. Fanns väl en och annan till som gjorde ett rekorderligt dagsverke, men de flesta låg långt låångt under normal kapacitet.